Kvinnor i Gaza
Dagens Nyheters tidigare Jerusalemkorrespondent, Nathan Shachar, skriver om den nya verkligen i Gaza efter islamisering genom Hamas. Förutom de kristna - och andra enligt Hamas "avvikande" grupper - så är den kvinnliga befolkningen särskilt utsatt.
"De som inte på några villkor vill tillbaka hem är de [kvinnor] som kolliderat med det nya moralmonopolet; de vars klädsel eller vandel misshagat de kvarters-imamer som nu är den revolutionära rättvisans första instans: kvinnor som velat studera andra ämnen än Sharialagen, som spelat piano eller läst de otrognas böcker."
Shachar skriver att Gazas kvinnor gick obeslöjade och arbetade/studerade i början av åttiotalet, men att det sekulära samhället underminerats sedan dess. Al Hamatzav är inne på ett liknande tema, där en skribent skriver om den överraskande låga utbildningsgraden bland araber boende i Israel (jag antar att detta främst gäller kvinnorna):
"Heder, stora familjer och klanidentitet går före utbildning, självförverkligande och respekt för individualism."
Spinner vi vidare på temat har Borus Benulic en kolumn i Metro (länk) där han hänvisar till en artikel i Journal of Economic Perspectives som redogör för hur fattiga länder använder sina inkomster. Han exemplifierar Indien där befolkningen i snitt lägger 10 procent av inkomsterna på bröllop och fester. Liknande siffror kan givetvis skönjas i andra länder längre västerut.
"Samma förtrampade människor satsar mindre än 2 procent av sina inkomster på utbildning – vilket innebär att de kommer att fortsätta vara förtrampade eftersom de lägger ner minst sex gånger så mycket på ”party, party”. Livet må vara grått, men drinkarna är färgglada."
