Det brinner i Paris och Sverige (igen)
I helgen utbröt nya oroligheter i Paris norra förorter. Bakgrunden: två tonåringar åkte tillsammans på en stulen mini-mc, utan hjälm, och krockade i hög fart med en patrullerande polisbil. Bägge omkom. Det ledde till brinnande bilar, vandaliserade affärer och Samtidigt noteras att skolbränderna i stor-Göteborg ökat 500% de senaste tio åren. Uppbrunna förskolor ej inräknade. DN intervjuar en brandingenjör vid Räddningstjänsten i Göteborg som uttrycker sig så här:
- Tidigare såg man att bränderna inträffade kring skolloven, men nu är det alla dagar i veckan, alla tider, alla kommundelar, säger Kristina Lindfeldt.
Trenden tror hon har mycket med bekräftelse att göra. Bränderna, i synnerhet de mer förödande, ger uppmärksamhet. Det blir ett sätt att, indirekt, visa upp sig. Och det börjar aldrig med en skolbrand. Nej, en sådan är ett relativt avancerat steg i en kedja av händelser.
- Först kommer kanske klotter och mindre skadegörelse. Glaskross. Om ingen går in och bryter redan då kan det leda till en brinnande skola.
För de som följt de senaste årens rånvåg i Göteborg och Malmö känns mönstret igen. Respekt till varje pris. Antingen genom att råna och förnedra någon, eller bränna upp en lågstadieskola. För ett par månader skrev GP en artikel om Tynneredsskolan i Göteborg; en problemfylld förortsskola. En fritidsledare uttalade följande (länk):
- Redan i mellanstadiet har de ha en bild av sig själva som kriminella.
Det här knyter an mycket väl till resonemanget om tecken på samhällen i förfall (länk tidigare inlägg); första stadiet är att "markera sitt territorium" genom klotter eller, som i detta fall, anlägga bränder. Sedan följer stölder, våld mot människor i uniform (brandmän, ambulansförare) och liknande händelser som isolerar området från samhället.
> Ökenvandring: Förhållandet mellan skola och demokrati, 071108
> DN: Samtal ska stoppa Göteborgsbränder, 071126
> BBC: Riots break out in Paris suburbs, 071126
