Klockrent om rondellhundar och islam
Jag har just läst en utomordentligt välskriven debattartikel av Per Bauhn, professor i praktisk filosofi. På SvD Brännpunkt levererar han den utan tvekan mest korrekta analysen av karusellen kring Lars Viks rondelhund och de kränkta och våldsbenägna. Citatet nedan är enastående:
"Den sekulära demokratin förutsätter ett fritt ifrågasättande av övertygelser. Men vill vi undvika övertygelseskada måste man ge upp den principen. De mest lättkränkta (och våldsbenägna) sätter då ribban för de övrigas yttrandefrihet. Vad man än kallar en sådan ordning, så är den ingen demokrati."
Som alltid kan man ju fundera över varför en kränkning av en övertygelse leder till våldsamheter. Personligen tror jag att en av förklaringarna är att övertygelsen inte är tillräckligt stark, eller äkta. Därav våldsamheter för att återupprätta övertygelsen.
"Yttrandefrihetens fiender vill göra sitt budskap mer lättsmält genom att presentera det som en vädjan om hänsyn. Genom att framställa sig själva som offer lyckas således islamister förvånansvärt ofta att få debatten att handla om hur kränkta de är och inte om deras egen intolerans."
"Om fundamentalister känner sig marginaliserade, så är det helt i sin ordning. I ett fritt samhälle bör de vara marginaliserade."
Tack vare Per Bauhn har jag härmed fått på pränt allt det som jag tänkt säga om Viks rondellhund och efterföljande reaktioner. Tack!
Uppdatering: Jan Kallberg, en av mina absoluta favoritbloggare, har kommenterat islamistisk extremism (länk):
"Hatet mot oliktänkare och avvikare, även kritik, är i grunden en enorm känsla av underlägsenhet. Israelerna som verkar vara huvudhatobjektet monterar ihop datachipsen åt Intel som sitter i alla laptops med[an] de mest aggressiva grannländerna inte får ihop ett potatischips som går att äta. Hur förgörande är det för självförtroendet? Hur underlägsen är man när man enbart kan förlita sig på hata, chock, attacker, terrorism och jävelskap för att få uppmärksamhet?"
Pensamiento que ilumina el presente.
