Vad är problemet?
Mona Sahlin har tackat ja till att medverka vid firandet av staten Israel som fyller 60 år i maj. Samtliga borgerliga partiledare har tackat nej. Av "tidsskäl". Exempelvis statsminister Reinfeldt, nyligen hemkommen från diktaturen Kina. Om detta skriver Lars Adaktusson i SvD:Inte kan det väl vara så att det politiskt är mer acceptabelt att hålla högtidstal och skåla med ledarna i världens största diktatur, än att gratulera Mellanösterns enda demokrati?
Lars Adaktusson preciserar orsaken till den aversion som så många i Sverige har mot detta lilla land i ett hörn av Medelhavet:
Fientligheten mot Israel sitter djupt hos stora grupper i det svenska samhället. Efter decennier av ensidig rapportering lever de flesta i föreställningen att Israel är roten till allt ont medan palestinierna genom åren företrätts av hedervärda politiska ledare, utan ansvar för övergrepp och våld.
Detta är problemet i Sverige. Se detta bortom konflikterna, se landet och folket för en gångs skull!
> SvD: 60-årsfirande som visar polariseringen, 080423 av Lars Adaktusson
> SvD: Israeliskt firande upprör svensk-palestinier, 080424
> Al Hamatzav: Den anti-israeliska loserklubben, 080425
6 kommentarer:
Problemet? Det är förmodligen den ockupation som har pågåt i 40 år. fast vad vet jag, det egentliga problemet kanska är att dom ockuperade vägrar att ge upp....
Jonas, det håller inte. 'Gaza' och 'Västbanken' var, för att använda dina termer, ockuperade dessförinnan av Egypten och Jordanien. Sedan initierade man sexdagarskriget mot Israel och fick ta konsekvenserna. Sånt händer när man startar krig - och förlorar.
Men det är inte detta handlar om, det går djupare än så. Men vill du envisas med ockupationstemat ber jag att få citera en debattartikel i Borås Tidning från i tisdags:
--
”Palestina” var den romerske kejsaren Hadrianus historieförfalskade namn för det ockuperade Judéen, ett beslut som då liksom idag syftar till att utradera 3.000 år av dokumenterade och kontinuerliga nationella band mellan det judiska folket och dess hemland. Beteckningen ”palestinier” åsyftade fram till 1948 på judar bosatta i det brittiska Palestinamandatet, som dessförinnan i 500 år hade utgjort en perifer del av det Ottoma nska imperiet.
Majoriteten av araberna flyttade in till området från hela Nordafrika och Mellanöstern under de senaste 120 åren för att dra fördel av de ekonomiska förmåner som den judiska återuppbyggnaden av landet erbjöd. Dokumenterat boende i ett område medger inte automatiskt nationella rättigheter såvida inte Ekholm även menar att judar med sin 1000-åriga historia i Polen och 2.500 år långa historia i nuvarande Irak, automatiskt genererar judiska nationella anspråk på Polen och Irak.
Versailleskonferensen 1920 erkände alla nationers rätt till självständighet, vilket successivt resulterade i etableringen av 21arabländer. Som en kontrast så var det brittiska Palestinamandatet erkänt som det judiska folkets historiska hemland och öronmärkt som dess framtida hemland. I strid med Balfour-deklarationen och Versailles avstyckade britterna 1921 75% av Palestinamandatet och etablerade den artificiella arabstaten Transjordanien, sedermera Jordanien. Trots detta orättfärdiga beslut, accepterade den judiska sidan en fredlig tvåstatsdelning av de återstående 25% av området, väster om Jordanfloden, vilket förkastats av den arabiska sidan vid fyra tillfällen: 1937, 1947, 1967 och 2000.
Men snaella naan. Det haer handlar om huruvida man anser att staten Israel har carte blanche att behandla palestinierna som de vill. Att haevda att man faar ta land som andra bebor foer att "Gud ahr lovat oss det" haaller bara inte. Israels stammar kom ursprungligen fraan Sinai och det aer kanske inte saa konstigt att man daa vill foersoeka raettfaerdiga sin stoeld, men stoeld aer det likafullt.
Ökenvandring: RESPEKT!
grymt bra blogg
Anonym 2: Dödfött resonemang.
Laser: Tackar!
Å intressant... det finns definitivt en paralell med Kosovo..
Vilket område blir nästa muslimska nation? Skåne?
Skicka en kommentar