Förmågan att bagatellisera våldsbrott

Via Erixons blogg läser jag Gustav Blombergs utmärkta ledare i Norrbottens-kuriren om den svenska förmågan att bagatellisera våldsbrott:

Ofta när brottslighet diskuteras blir det på en abstrakt nivå. Det är ingen slump. Ett brott ses i Sverige som ett samhällsproblem, som samhället ska ta ansvar för.

Bland svensk allmänhet finns också en utbredd avsky mot våld. Tyvärr har det inte avspeglats i rättstillämpningen. Straffen för våldsbrott har länge legat i den nedre delen av straffskalan. Det är ingen slump. Samhällsperspektivet, inte det enskilda brottsoffrets perspektiv, har dominerat. I den kollektiva samhällsnyttans namn har individens skador och kränkta rättigheter vid våldsbrott, betraktats som mindre allvarliga än den skada samhället tar av exempelvis narkotikahandel.

> Norrbottens-kurirern: Ledare: Ta våldet på allvar, 081017

> Erixon: Ta våldet på allvar, 081017

Bloggen har tidigare skrivit inlägg i ämnet, ett axplock:

> Av största allmänintresse, 081017

> Mord och badanläggningar, 081015

> Råna, våldta, kör ihjäl någon - men odla för Guds skull inte cannabis, 081010

> Expressen och de pressetiska reglerna, 081002

> Legem terrae, 080514